Bedömning av vetenskaplig kvalitet
av Ola Hansson
Man bedömer vetenskaplig kvalitet främst i tre sammanhang:
a. Vid tillsättning av tjänster, främst professorer
b. Vid publikation av vetenskapliga artiklar
c. Vid utdelning av forskningsbidrag.
Det är olika saker som bedöms i de tre fallen: i a är det en person, i b en artikel och i c ett projekt. Naturligtvis finns det korrelationer, men det finns också flera särdrag för vart och ett av fallen.
Tjänstetillsättning
Här väger man också in handledarförmåga och undervisningsskicklighet och, särskilt på små institutioner, administrativ kompetens. Dessa kriterier kan ibland övertrumfa den vetenskapliga skickligheten, fast det får inte vara för stor skillnad.
Publicering
Det som bedöms är här främst det vetenskapliga intresset av att offentliggöra resultaten i artikeln. Resultat kan vara viktiga utan att den bakomliggande forskningen är särskilt avancerad. Det är inte ovanligt att intressanta resultat snarare är resultatet av stor flit eller stora samarbeten (till exempel epidemiologiska undersökningar) än av skicklig forskning och det finns också exempel på att obetydliga forskare kommit på intressanta saker genom ren lyckträff.
Men även när det ligger god vetenskaplig kvalitet bakom artikeln är det inte nödvändigtvis kvaliteten i sig som är avgörande för publiceringsbeslutet eftersom det finns många olika kriterier på ”intressant”. Inom tidskrifter som rör mer tillämpade vetenskaper (dit hör många delar av medicinen) är det mycket lättare att få publicerat lättillämpade resultat än mer teoretiska. Inom heta forskningsområden (till exempel stamcellsforskning) händer saker så snabbt att det bedöms som viktigt att snabbt få ut även snuttresultat medan det är svårare att få publicerat översiktsartiklar och mer hypotetiska teoretiska artiklar. Även inom mindre heta områden är det vanligt att redaktörerna gynnar kortsiktigt aktuella frågeställningar (typ trådar i en chatt) för att få artiklar som refererar till varandra (bland annat för att det ger deras tidskrift högre ”impact factor”). Förmågan att positionera sig rätt i aktuella trender är en viktig faktor för att bli publicerad.
Forskningsbidrag
Här bedömer man det förväntade värdet av den projektidé som presenteras i ansökan. Detta värde kan man dela upp i två faktorer: hur smart (originell, betydelsefull) projektidén är och sannolikheten att den sökande forskaren verkligen lyckas genomföra projektet. För att bedöma den senare faktorn kan man titta på forskarens publikationslista, men inte på ett numeriskt sätt utan för att se att den innehåller rätt sorts publikationer.
Inom rena forskningsråd (till exempel Vetenskapsrådet och dess föregångare) är beviljningsprocenten så låg att man först grovsållar bort alla som inte har tillräckliga personliga kvalifikationer att genomföra sitt projekt. Det faktiska urvalet görs då enbart på projektidéns kvalitet. Det sägs uttryckligen i forskningsrådens policies att man enbart ska gå på ansökningarnas vetenskapliga kvalitet (och alltså inte på forskarens person och rykte). Tidigare publikationer spelar i det skedet ingen roll.
Det kan förhålla sig annorlunda vid så kallade sektorsorgan (som ska gynna en särskild typ av forskning, till exempel energiforskning, Östersjöforskning, allergiforskning, forskning inom EU:s ramprogram etc). Där är beviljningsprocenten ofta betydligt högre, man är intresserad av resultat snarare än av forskningsdjup, och man vill gärna ha forskare med ett ”namn” som ger tyngd åt resultaten. Där spelar författarens ställning i vetenskapskretsar en större roll och därmed publikationslistan.
Vissa utlysningar är särskilt riktade till yngre forskare. Det gäller framför allt tjänster som forskningsassistent och postdok, men inom Vetenskapsrådet även i viss mån de vanliga projektanslagen där regeringen särskilt har föreskrivit att man särskilt ska ta hänsyn till att yngre forskare. Då är ”publication record” så kort (och därför utsatt för slumpfaktorer) och så varierande mellan olika ämnesinriktningar att man i praktiken helt bortser från den och i stället fokuserar på originaliteten hos projektidén. Och eftersom det för de flesta sådana tjänster är föreskrivet att de ska vara ”rekryteringstjänster”, d.v.s. vara framåtsyftande för att utveckla forskningen (och alltså inte belöning för tidigare prestationer), så kan man säga att de sakkunniga t.o.m. har skyldighet att enbart ta hänsyn till framtidsvärdet i projektidén.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis kan man säga att det naturligtvis finns korrelationer mellan publicering och forskningsrådens bidrag, men att det är på grund av gemensamma bakomliggande faktorer (till exempel forskarens briljans eller vad som anses som särskilt intressant för tillfället) och inte så att det ena direkt påverkar det andra.
Athletic Design, 27 januari 2010
